molntussss

Jag börjar mer och mer o förstå hur hundarna lever sina liv. Jag gör nämligen exakt så som dem. Sover, sover, sover, sover, sover och äter eventuellt lite, i bästa fall en film framåt kvällskvisten (hundarna får ett ben o tugga på). Tusan vad jag sover mycket, ärligt talat så sover jag 22 av dygnets 24 timmar. När jag har varit uppe och lyckats peta i mig lite mat, så måste jag gå o sova, helt svimfärdig. Ni kan ju själva räkna ut hur kul det här livet är och hur mkt kul kan  man skriva om det på bloggen egentligen!? Så fortlöper hela dan, sova för att inte svimma. Totalt utmattad. Idag gjorde jag iofs något utöver det vanliga som jag nästa inte gjort på en vecka - nämligen duscha!!! Det var ju ett helt företag så sen va det godnatt. Börjar inse att jag känner av alla de här tabletternas biverkningar också... när jag åt tradolan fick ja typ 50 biverkningar även de som var mindre förekommande och extremt sällsynt, jag fick ta mig tusan alla!!! De smärtstillande jag äter nu innehåller morfin och har inte så många biverkningar...i alla fall: illamående - check! Trötthet - check! Förstoppning - check! Trodde jag hade en mage av kaliber som sällan blir förstoppad, men det ska gudarna veta att jag har blivit. Fy satan, värsta träningspasset o försöka skita. Tänk er själva, ett stort päron på fel håll...behöver nog inte säga mer än så... Hade tänkt o försöka gå en lite sväng, men dog bara av o hämta posten så det får väl räcka. Dessutom började det spöregna nu.. Tror att det e bra att jag e så trött, det gör att ja håller mig lugn, annars hade jag redan varit på gymmet o hållt på med hundra grejer...nu får jag ligga här i koma ett par dar till... Sen jävlar! Just det, det ringde på dörren innan, tvkontroll var min första tanke. Kollar i nyckelhålet...jag skulle beskriva mannen som muslim, med konstiga långa kläder o turban... känner igen honom, min granne som bor några dörrar bort... jag öppnar försiktigt dörren...han har en kasse i handen, tänkte att han ville sälja nåt.... först fattar jag ingenting av vad han säger. Min hjärna e jävligt slö nu, och jag lovar, att förstå engelska gör inte saken bättre. Efter att ha stått som ett fån o inte fattat nåt, går det upp för mig att han försöker säga att vi e grannar....Mmm jag vet, känner igen honom.... sen säger han nåt obegripligt o jag undrar när han ska ta upp det han har i kassen...men det händer inte, istället så undrar han om mitt knä, att han sett mig ligga ute med benet, undrar om jag har varit med om en olycka....jag försöker förklara att jag har gjort en planerad knäoperation, lägger ner innan jag har börjat med o säga att jag har fått ett nytt korsband... står forfarande som ett fån o undrar vad han vill...men han ville inget mer.... jaha det var ju snällt, jag tackar för titten o omtanken. Sen när jag stänger dörren så slår det mig!! Jaha nu har hans kupaner gått genom min altandörr o stulit min plånbok, dator, mobil o rubbet.... men nä, ge dig! Fan vilka fördomar man har! Den som säger sig vara fördomsfri ljuger!!! Alla grejerna e kvar...han ville helt uppriktigt veta vad som hänt...Ja e för fan svensk,inte van vid det här, ingen jävel som vågar fråga rakt ut, alla bara tisslar o tasslar o frågar alla andra...och ja, jag ska jobba på mina fördomar!