molntussss

Okej för ett par månader sedan skrev jag att jag längtade till vecka 20...det börjar nu närma sig och jag kan berätta varför...! Jag har inte blivit trött, tjock, illamående och ständigt kräkandes utan anledning - jag är nämligen gravid. Det har varit en sju helvetes resa och när jag skrev det inlägget så var det typ kaos. Kunde inte äta nåt, kunde inte känna några lukter, kunde inte tänka på mat utan att typ kräkas. Johan fick inta sin mat i förrådet eller hos grannarna! Det var verkligen KAOS med stora bokstäver. För er som inte varit i detta fantastiska skede i livet kan jag berätta att man får luktsinne som en hund, man mår konstant illa och kräks lite titt som tätt, brösten blir som två enorma bomber, tarmarna i magen lägger av helt, är man van att träna typ varje dag och sen blir det sängläge totally = man blir förstoppad och kroppen vill sova konstant så man känner en extrem trötthet hela tiden. När det har blivit för mkt och kroppen är för trött resulterar det i kräkningar, kroppen är helt matt och orkeslös och illamåendet gör att man inte orkar röra sig, gå med hunden är bara att glömma. Grattis till dem som jobbar med mat - NOT! Kroppen fettar till sig, man får foglossning och ont i både rygg, rumpa och lår, allt som varit fast en gång i tiden blir slappt. När man äntligen hittar nåt man kan äta så kan man enbart äta det en dag, nästa dag ger det kväljningar. Morgonen är riktigt illa, nya rutiner: ställa klockan minst 1 timme tidigare, äta illamåendetabletter och skorpor i sängen, vila, släpa sig ut i köket, se ut som ett vrak, försöka äta en macka rostat bröd, tillbaka till sängen, vila, i bästa fall göra sig i ordning, vila, åka till jobbet... Låter inte detta fantastiskt!? Ärligt talat, jag väntar fortfarande på att det där fantastiska med att vara gravid ska inträda i mitt liv.